Christoffer Nilsson

Det började med mannen av stål.
Men fenomenet superhjälte blommade inte upp ur tomma intet med Supermans födelse 1938. Termen kan härledas till omkring år noll och till ett nyfött gossebarn. Barnet utvecklades snart till man och småningom kom han att utföra magnifika underverk. Han förvandlade vatten till vin, leviterade över havet och efter att ha dött vid trettio års ålder valde mannen som lyssnar till Jesus att återuppstå.
Det här är sannerligen färdigheter som kan appliceras på det vi idag associerar till ordet superhjälte. Låt säga att Jesus var den tidens superhjälte. Mannen kunde ju gå på vatten lika enkelt som en dödlig går på asfalt, God damn it! Men spola fram två tusen år. Vem är den moderna superhjälten? Dalai Lama? Barack Obama? Nej. Enligt flera oberoende källor kan varken Exiltibetanen eller den amerikanska presidenten gå på vatten eller förvandla vatten till vin. Inte heller flyga eller stoppa kulor med bringan.
Men det kunde Superman när han officiellt föddes i seriealbumet Action Comics 1938. Hans fäder, amerikanen Jerry Siegel och kanadensaren Joe Shuster, var smarta nog att inse att det inte alls fanns någon verklig människa som kunde lyfta upp en Routemaster och slänga ner den i Themsen. Så de skapade en sådan människa och gav den liv i tecknade serier.

Stålmannens födelse markerade det som kallas seriealbumens gyllene ålder. Och sedan dess har superhjältar ploppat upp som sorkar på bördig åker under flera decennier fram till idag. Smaka bara på det här löpet: Batman! Captain America! Spider-Man! Daredevil! Iron man! The Hulk!

Det började med mannen av stål.
Superman från 1978 var den första egentliga spelfilmen om en superhjälte. Filmen hade föregåtts av mindre lyckade försök att göra något sevärt av superhjältearvet från de tecknade albumen och tidningarna. Tecknade serier och filmer producerade för teve hade sänts redan på tidigt fyrtiotal, men det var först 30 år senare som Christopher Reeve blev Superman med hela världen och spikade upp superhjältefenomenet på filmrepertoaren en gång för alla.
Filmmakarna insåg potentialen i att filmatisera tecknade superhjältar. Superman fick snart två uppföljare, den första storsatsande Batmanfilmen kom upp på biograferna 1989, och under 90-talet lanserades filmer som Spawn och Blade. Icke att förglömma är de många Batmanfilmerna som följde Tim Burtons nämnda Batman från 1989, där Batman & Robin från så sent som 1997 kanske är den mest tragikomiska. George Clooney har själv sagt att han var sällsamt usel i sin rolltolkning av den läderdraperade superhjälten, men påstår samtidigt att filmen var hans stora genombrott.
Batman & Robin. Clooney. Genombrott. Nej, ekvationen är av extraterrestriala mått. Men ändock inte desto mindre sann.

Med stora krafter följer stort ansvar.
Kritiker som trodde att superhjältefilmen som genre dog ut med 90-talet fick sig en rejäl nätloska i ansiktet när Sam Raimis filmatisering av väggkryparen Spider-Man hade premiär 2002 (därmed inte sagt att X-Men som hade premiär två år tidigare var dålig, tvärtom). Filmen fick idel bra kritik och blev sedermera 2002 års mest inkomstbringande film.
Spider-Man blev sinnebilden av hur en modern superhjältefilm skulle se ut och följdes av filmer som Daredevil (2003), Catwoman (2004), Fantastic Four (2005) och den tämligen mediokra Superman Returns (2006).
Och Batman Begins, förstås. Christopher Nolan tog fasta på grundtanken bakom Batman som en mörk hämnare, vilket resulterade i den dittills mörkaste, djupaste och tvivelsutan populäraste Batmanfilmen någonsin.
Men sommaren 2008 fick den se sig besegrad. Uppföljaren The Dark Knight slog sig rakt in på den välrenommerade filmsajten IMDb:s förstaplats över de bästa filmerna genom tiderna (en placering filmen dock inte lyckats befästa). Heath Ledgers The Joker tillförde filmen ett slags psykologiskt djup som tidigare saknats i tidigare superhjältefilmer.
Man kan lätt tro att The Dark Knight torde vara kulmen av 2000-talets superhjältevåg, men så förhåller det sig inte. Genren lever och frodas i Drömfabriken och vi kan redan nu se fram emot flera år av idel övermänniskor på vita duken:
X-Men Origins: Wolverine har premiär senare i år och fokuserar på Hugh Jackmans mastodontpolisongkaraktär. Premiär i år har även den omtvistade Watchmen som bygger på Alan Moores kritikerrosade serieförlaga.
Slackerkomikern Seth Rogen superhjältedebuterar i filmen The Green Hornet som har premiär 2010. Robert Downey Jr sätter på sig plåtdräkten och duellerar mot pånyttfödde Mickey Rourke i Iron Man 2, också den med preliminär release 2010.
Tobey Maguire blir med största sannolikhet återigen Peter Parker i Spider-Man 4, men något manus är ännu inte färdigskrivet.
Och inspirerade av The Dark Knight vill Warner Bros. skapa en ny, mörkare Superman. Christopher Nolans epos satte förmodligen större avtryck i Hollywoods superhjälteproduktion än många anat. Christian Bales Batman står för den nya, mörka superhjälten. Kom ihåg det:
Det började med mannen i läder.