Christoffer Nilsson

Molnen skingrade sig alldeles innan Pugh Rogefeldt äntrade scen på eftermiddagen. Kanske var det för att han timmen innan ställt sig framför en liten skara entusiaster och lyft armarna mot skyn som i en bön till vädergudarna. Hur som helst samlade Pughs svetsade trio ett par hundra personer i publiken som fick bevittna en tämligen vital 63-åring. ”Vissa låtar försvinner ur hårddisken på något sätt”, sade Pugh efter att han tappat bort sig i texten. Just Pughs humoristiska persona och faktumet att setlisten bestod av nästan uteslutande hits från 70- och 80-talet vägde upp att det hela lät lite tunt. Bäst var Surabaya Johnny och den vackra balladen Hare nu så bra där Pughs signum, rösten, fick ta den plats den förtjänar.