Bloggat den 10 November kl. 23.44
Inga kommentarer
Om Kondrup som sniffade kokain
Det känns som en annan tidsepok. För fyra år sedan var blogg fortfarande något hippt som bara de mest initierade mediemänniskorna såg storheten i. Däribland jag. Jag ville så mycket men kunde så lite.
Jag minns att jag skrev en text om Peter Kondrup på TV 4:s väderavdelning. Titeln var Solglasögon och muffins och bestod av fyratusen tecken rent förtal. Kontentan var att Kondrup sniffade kokain genom att doppa näsan i muffins under reklampauserna. Och att han därför bar solglasögon för att skyla sina “abnormala” (det ordet finns inte, jag antar att jag syftade på abnorma) pupiller.
Det var inte så att jag insinuerade att Kondrup var drogmissbrukare. Nej, jag skrev det, rakt på bara, och utan någon som helst anledning. En klasskamrat från mellanstadiet ramlade in på den texten en tid senare. Hon berättade att hon tyckte det var mycket allvarligt att han på vädret sniffade kokain. Herregud, tänkte jag. Ska det vara SÅ svårt att få fram humoristiska poänger i skrift? Därpå kokade jag ihop fler historier som utan tvekan skulle kategoriseras som förtal. “Roligt!” tyckte jag, knöt näven i luften och skrek “YES!”. “Mycket allvarligt!” tyckte läsarna och lämnade min blogg därhän.
Nu är det 2010 och bloggkartan ser helt annorlunda ut. Bloggen har blivit allas vardag. Och jag skäms för att börja igen. Det är inte så att jag skäms för blogg som konstform. Jag skäms för att över huvud taget använda begreppet blogg. Det här är en cv-sida och ingenting annat. Så säger jag, men innerst inne vill jag bara skrika “VÄLKOMMEN TILLBAKA TILL MIN BLOGG!”