Bloggat den 11 November kl. 11.50
Inga kommentarer
Batman och Robin hånglar friskt
När man jobbar som redigerare händer det att man måste göra något snyggt av något fult. Man får en mycket kort text och tio mycket suddiga bilder och ordern att “göra något tjusigt” av det hela — över ett helt uppslag. Sedan sitter man där, fast på bottnen med tio mycket suddiga bilder och en mycket kort text och undrar just hur det här ska gå egentligen?
Man gör uppslaget, skriver ut det i A3-format och lämnar det för korrektur. Förhoppningen är att man timmen senare lyckats glömma att man över huvud taget gjort allt det förstnämnda. Är man riktigt lurig har man dessutom tagit bort sin redigeringsbyline som alltid står i sidhuvudet. Vem ska då veta vem som gjort det här avskyvärda redigeringsbrottet?
När min bror läste tidningen i dag noterade han att jag redigerat ett uppslag om serietidningar.
Min första känsla: genansen, genansen, genansen.
Jag ritade det för två veckor sedan. Jag placerade en gigantisk bild på Stålmannen över båda sidorna. Och mitt i texten om serietidningens framväxt lade jag en bild på Batman och Robin — som stod på öppen gata och hånglade med varandra. Och bredvid bilden ritade jag dit texten SMACK! i i följdriktig serietidningsestetik.
Jag var stolt över resultatet kort efter överlämningen. Men sedan…nej.
Där sitter herr Göransson och dricker kaffe och läser om nya byggplaner, om brister i sjukvården, om en stackars cancerpatient och — VAFFAN? — om superhjältar som helt obefogat svischar förbi och hånglar omkring över två sidor.
Det är i sådana stunder man vill skjuta sig i huvudet för att man glömt att sudda bort sin byline.